2. Gamla bilder

Kraftverket i Petikån 1917-1947. Glommersträsk Kraftverksförening bildades år 1917 av gårdsägare från Glommersträsk, Högheden, Järvträsk och Missenträsk. År 1917 fanns inte fotogen eller karbid och därför var det i första hand till inomhus belysning som man byggde kraftverket. Teknisk instruktör var till stor del Jonas Gustaf Nilsson i Hålberg. Han var ett geni och självlärd. 1918 började karbid finnas i handeln, i och med det blev belysningsfrågan genast lite bättre. Varje gårdsägare tecknade en huvudandel på 500 kronor och de som hade det bättre ställt tecknade två andelar. Dessutom uttaxerades vissa dagsverken per andel. Tillsammans tecknade andelsägarna en borgen för 100 000 kronor hos Handelsbanken. På dessa grunder startades arbetet under senare hälften av 1917 och fortgick hela 1918 och till oktober 1919 då arbetet var färdigt och det elektriska ljuset kunde slås på. Arbetarna bestod till största delen av folk från de berörda byarna. Men de kom även ifrån Mensträsk och Svansele. En koja för 20 man byggdes på västra sidan av Petikån. Lika många bodde sommartid på Holmen. Under hösten 1919 anställde Kraftverksföreningen en maskinskötare. Den tjänsten fick Adrian Selin från Petiknäs. Förutom bostadshus byggdes en ladugård och en vedbod av timmer. Efter första världskriget blev det sämre tider och 1924 drabbades landet av ekonomisk kris. Handelsbanken hotade med konkurs och detta medförde att andelsägarna var tvungna att teckna nya andelar. Det kom att fordras 800 kronor till per andel. Varje huvudandel förvandlades till 13 stycken andelar a´ 100 kronor per styck. År 1926 brann bostadshuset ner till grunden, och familjen Selin tvingades flytta ut till ladugården, där de bodde ett par veckor. Föreningen byggde på mycket kort tid upp ett litet hus med ett rum, dit familjen kunde flytta in provisoriskt. Detta hus användes senare som sommarbostad. Ett ordentligt hus uppfördes och blev färdigt innan året 1926 tog slut. Kraftverket kunde förutom lyse, hålla elström till en del motorer, till exempel en cirkelsåg i Järvträsk och en såg med hyvelanläggning i Glommersträsk. Dammbyggnaden hade 2 slussar. Den ena för kraftstationens drift och den andra för dämning och flottningsgenomsläpp. Det var 2 km till närmaste granne, 5 km till affären i Järvträsk och 7 km fågelvägen till Glommersträsk. Gårdsplanen var en liten idyll med gräsmatta, häckar, berså, grusgångar och blomrabatter. Under åren 1937-1938 byggdes en landsväg från Holmen till Kraftverket, en sträcka på 1700 meter. Tack vare vägen blev isoleringen lite mindre för dem som bodde vid kraftverket. Kraftverksföreningen byggde högspänningsledningar till de byar som var medlemmar i föreningen. Däremot måste varje by själv bygga upp sitt eget lågspänningsnät inom byn. Detta innebar att man bildade lågspänningsföreningar ute i byarna och att varje by själv var tvungen att bygga sitt eget lågspänningsnät. Detta var ett beslut som togs i ett tidigt stadium. Byborna i Glommersträsk hade därför snabbt byggt eget lågspänningsnät och bildat en förening som de kallade Kokarföreningen. De hade köpt en ångmaskin som drog en generator. Ångmaskinen som eldades med ved, placerades vid den s.k. Drävjan där det fanns rinnande vatten. Därför fick Glommersträsk elektrisk ström ett år före de andra byarna. Under 1930-talet ökade energiförbrukningen och Kraftverksföreningen blev tvungen att köpa en råoljemotor (Caesar), vilken speciellt användes som kraftreserv under torra sommarperioder. Efter andra världskriget utbrott blev det omöjligt att få tag på olja till Caesar och man fortsatte att leverera den ström som vattenresurserna medgav. Våren 1945 raserades dammen under vårfloden och omöjliggjorde all elproduktion. Då andra världskriget upphörde ungefär samtidigt, kunde man köpa olja till råoljemotorn som på nytt startades och kunde leverera ström. Caesar orkade trots allt inte producera tillräckligt med ström. Den ström som fattades började levereras av Arvidsjaurs Elförening, nuvarande Norrbottens Kraftverk. År 1947 hade norrbottens Kraftverk byggt ut sitt högspänningsnät och de köpte det gamla kraftverket i Petikån, som lades ned. Adrian Selin flyttade till Arvidsjaur där han tjänstgjorde till sin pensionering. Norrbottens Kraftverk betalade 50 kronor per andel. Delägarna fick alltså igen hälften av sina insatser. En epok i energifrågan hade nått sitt slut. Uppgifter hämtade från boken JÄRVTRÄSK I ORD OCH BILD.